Det är inte lätt just nu. Går lite runt i en dimma och känner mig låg och nere. Trots att solen är framme och fåglarna kvittrar på morgonen så vill jag inte gå upp ur sängen. Sover riktigt kasst, är irriterad och lättprovocerad, gråter för ingenting och är allmänt less. Det blir bara så ibland antar jag...Och nu har jag hamnat i en dålig period. Men det är okej får jag intala mig själv. För det där fina utttrycket "det blir bättre" verkar inte funka på mig just nu. Det här får ta tid. Och jag har underbara människor runt omkring mig som finns där för mig och stöttar. Det hjälper i alla fall lite.