Varför har egentligen dagens ungdomar så bråttom att flytta hemifrån, flyga ur boet, bryta sig loss, utvecklas eller vad man nu vill kalla det? Jag har nu provat på att bo ensam sen i fredags kväll, alltså två dagar. Friheten, visst är den trevlig och så, men allvarligt talat, det är ju så tråkigt att bo själv!! Nu är ju jag en av de få ungdomar som faktiskt tycker om att vara med mina föräldrar och hellre är med dom än att festa loss och supa mig stupfull på en klubb, men ändå. Jag tycker att dagens ungdomar bryter sig loss från sina föräldrar alldeles för tidigt...uppskatta att de tagit hand om er under hela ert liv och jobbat stenhårt för att sätta mat på ert bord!! Visst tröttnar jag på mina föräldrar och får såna där "jag måste flytta hemifrån innan jag kräks"-infall ibland, men det går ju över. Jag förstår att ungdomen ska fyllas med roliga minnen och det är en tid att ha riktigt kul och "leva livet". Men måste föräldrarna komma i sista hand för att man ska ha kul i livet? Varför inte involvera de i det "roliga livet" som ändå till mesta del äger rum på någon hemmafest där folk står och pissar och spyr i grannarnas rabatt? Är det verkligen det bästa man har, att festa? Nej, inte enligt mig! Jag personligen tycker att man har mer utbyte av att sitta hemma och kolla på film med mor, eller sitta ute på altanen och äta en god middag och dricka öl med min familj, eller gå på ishockeymatch med farsan :).

Och ekonomin. Jag har under de här två dagarna insett hur otroligt dyrt det är att leva ensam. Och det trots att min mor och far bjudit mig på middag en gång samt köpt frukt och dricka åt mig.

Nej, tacka vet jag att bo hemma. Även om detta att bo själv är otroligt skönt så är jag nog inte helt redo att flytta hemifrån än. Japp, jag kommer hinna fylla 20 och förmodligen 22, minst, innan jag flyttar hemifrån. Jag älskar att ha mina föräldrar runt mig varje dag! ♥...detta även om de ibland bara är en pain in the ass. Men jag är ju trots allt tonåring och "ska" tycka så ;).