...om man inte hade något band eller någon artist som man absolut älskade. För mig är ju det Tokio Hotel. Att ha den här längtan att träffa någon person som man inte känner, alls. Men ändå så är det något jag inte skulle vilja vara utan - hur konstigt låter inte det? Jag kommer förmodligen aldrig få träffa (eller who am I kidding, jag kommer aldrig få göra det!), men ändå så finns den här passionen för deras musik, för dom, för det de står för. Jag bara älskar Tokio Hotel. Det är konstigt egentligen hur mycket man faktiskt kan älska någon/något, som man dessutom inte känner alls. Av det förstår man hur mycket musik betyder för människor, den binder oss samman på något sätt. Det är något vi alla har gemensamt! Fantastiskt! Oj, nu blev det kanske lite väl djupt här, ska ändå gå ut med hundarna, såklart med Tokio Hotel's ljuva rockmusik klingande i mina öron! :)

Önskar ni kunde läsa detta. Tack för att ni finns! Hoppas verkligen jag får se en konsert med er nästa år.