(Mår mycket bättre idag, men har fortfarande ont i magen - det går nog över till imorgon hoppas jag, för då är det skola som gäller! :))

Ibland så känns det som att hjärtat ska spricka, på riktigt. Det sitter ju i huvudet, men ändå. Saken gäller en privat sak, men nu har jag sagt A så då säger jag B också. Jag lyssnade i alla fall på musik nu medan jag städade mitt rum och då dyker en låt upp som jag spelade hela tiden när mitt ex gjorde slut (efter ca 1½ år). Hua, jag minns de där månaderna så väl, då man bara ville ge upp och jag orkade ingenting. Låg bara i sängen, kändes som att allting stannade upp och jag bara skulle tyna bort av sorg. Vilken låt det är behöver ni inte veta. I alla fall. Efter den kommer en låt han skickade till mig när vi bråkat som heter "Why Do We Always Fight". Det är faktiskt jobbigt, och nu när jag hörde låtarna så kände jag bara hur alla minnena dök upp igen. Det kommer nog alltid att vara jobbigt, för han var min första kärlek, och den enda jag verkligen, verkligen älskat. Kärleken är tuff ibland (oftast?) men jag lever än i alla fall. Det trodde jag inte att jag skulle göra för mer än ett år sen när han avslutade det. 

Om nu mitt ex skulle läsa detta, ska han veta att jag är så otroligt glad att vi har kontakt fortfarande!

Oj, vad känslomässigt detta blev nu. Åter till städandet.