Det är inte normalt att bryta ihop för att man glömt en sak i ett hus som ligger 150 meter bort, och måste gå och hämta det. Om man börjar gråta för något sånt har det liksom gått för långt. Jag har gråtit nästan hela kvällen och allt för att skolan tar kol på mig! Och det blir inte bättre med min sjuka prestationsångest.

Tack och lov att man har fina vänner som hjälper en att bolla tankar samt kommer med kreativa förslag och förklarar saker för en, TA ÅT DIG MEGAMYCKET MY! ♥, för annars hade jag suttit här fortfarande och inte skrivit någonting på mitt Svenska B arbete. Men istället har jag skrivit väldigt mycket, så mycket att jag helt klart kommer att bli klar imorgon med lite hjälp av min svenska lärare! Känns ju i alla fall lite bättre...

Jag bara hoppas att jag gjort rätt nu. Så jag inte misstolkat hela uppgiften...skulle inte förvåna mig särskilt mycket, det är ju jag i ett nötskal. Man märker att man suttit för länge och pluggat när man börjar trycka CTRL + S ("snabbtryck" för att spara i Word) till och med när man bloggar, haha.

Jag ska upp om fyra timmar. Jag nästan hoppas att bussen inte kan komma imorgon (den brukar inte komma upp för de branta backarna när det är såhär halt och snöigt) så jag kan gå hem och sova lite och åka till skolan senare! Har nämligen ingen sång imorgon, så om jag inte haft gitarren hade jag kunnat sova till klockan nio!! Aja, vad ska man göra :).

Godnatt! =)
Ps. Om ni undrar så är det definitivt jag på bilden, haha.